Men det var mitt eget fel, jag tecknade nämligen kroki där, är nämligen lyckligt lottad nog att tillhöra humanisterna. Först var jag lite rädd för att gå in till Villan (är jag alltid på nya ställen) men jag menar..ingenting dåligt kunde ju egentligen hända, så jag gick in ändå och allt vart ju frid och fröjd. Det enda hemska var min feta prestationsångest, jag satt mittemellan två som uppenbarligen hade tecknat kroki en gnutta (några veckor) mer än jag och gjorde sådär fina linjer och hann färglägga lite (på fem minuter! fem! SKILLS!), men övning ger färdighet.
Idag har jag nog telefonmässigt aldrig varit så populär, därför visste jag inte heller hur högt min telefon surrar på ljudlöst (ingen ringer mig när jag är upptagen, så jag har aldrig haft tillfälle att höra det). Det var en näckad ung dam, en helmassa krokielever, total koncentrerad tystnad och mitt BZZZZZZZZZZZZZZ, BZZZZZZZZZZZZZZ, BZZZZZZZZZZZZZ, BZZZ BZZZZ BZZZ och så jag dårå, som försökte låtsas som om det regnade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar